Psykofreak!!!
En otäck incident idag på jobbet!!
Jag hade inte jobbat längre än nån timme förrän en kollega berättade att jag hade nån typ av beundrare på rum 23. Jag skrattade bort det och trodde att han drev med mig (det har hänt förut nämligen). Det dröjde inte länge förrän kollegan drog upp det igen...
Kollega: Har du varit in till han på rum 23 än?
Jag: Nej, det har väl inte jag tid med. Varför skulle jag det förresten (trodde fortfarande att han skämtade)
Kollega: Nyss frågade han om du var singel.
Jag: hahaha!! (yeah right lixom)
Sen gick det nån timme innan samma kollega tar upp ämnet igen..
Kollega: du...har du vart in till han än?
Jag: (börjar bli irriterad över tjatet) Ja jag var faktiskt in dit en snabbis och bytte soppåse nyss. (Vi går städrunda varje kväll). vaddårå?
Kollega: Jaha du va in. Jo alldeles nyss berättade han att ni hade legat med varandra. Är det sant?
Jag: What the fuck!? Jag har aldrig sett den där karln i hela mitt liv!!! Jag hoppas att du skämtar nu!!!
Kollega: nej jag skämtar inte! Han sa så.
Jag: säg att du skämtar!
Kollega: Nej! Det är sant!
Det var där det blev obehagligt!
När jag var in den korta stunden och bytte soppåse på rum 23 kunde jag snabbt konstatera att jag ALDRIG i hela mitt liv sett människan förut! Dessutom var han född på 60-talet (som om jag skulle kasta kläderna för en åldring lixom). Men jag tyckte han var lite märklig för han ställde konstiga soppåserelaterade frågor som jag blev fundersam över. Han verkade inte ha hela fyran möblerad om man säger så...
Jag bad en tyst bön till han däruppe att min kära kollega inte berättade vad jag hette i efternamn eller nåt annat liknande! Jag har ingen lust att få nån slags stalker efter mig!
Käre GUD låt mig slippa!
//Emma
Jag hade inte jobbat längre än nån timme förrän en kollega berättade att jag hade nån typ av beundrare på rum 23. Jag skrattade bort det och trodde att han drev med mig (det har hänt förut nämligen). Det dröjde inte länge förrän kollegan drog upp det igen...
Kollega: Har du varit in till han på rum 23 än?
Jag: Nej, det har väl inte jag tid med. Varför skulle jag det förresten (trodde fortfarande att han skämtade)
Kollega: Nyss frågade han om du var singel.
Jag: hahaha!! (yeah right lixom)
Sen gick det nån timme innan samma kollega tar upp ämnet igen..
Kollega: du...har du vart in till han än?
Jag: (börjar bli irriterad över tjatet) Ja jag var faktiskt in dit en snabbis och bytte soppåse nyss. (Vi går städrunda varje kväll). vaddårå?
Kollega: Jaha du va in. Jo alldeles nyss berättade han att ni hade legat med varandra. Är det sant?
Jag: What the fuck!? Jag har aldrig sett den där karln i hela mitt liv!!! Jag hoppas att du skämtar nu!!!
Kollega: nej jag skämtar inte! Han sa så.
Jag: säg att du skämtar!
Kollega: Nej! Det är sant!
Det var där det blev obehagligt!
När jag var in den korta stunden och bytte soppåse på rum 23 kunde jag snabbt konstatera att jag ALDRIG i hela mitt liv sett människan förut! Dessutom var han född på 60-talet (som om jag skulle kasta kläderna för en åldring lixom). Men jag tyckte han var lite märklig för han ställde konstiga soppåserelaterade frågor som jag blev fundersam över. Han verkade inte ha hela fyran möblerad om man säger så...
Jag bad en tyst bön till han däruppe att min kära kollega inte berättade vad jag hette i efternamn eller nåt annat liknande! Jag har ingen lust att få nån slags stalker efter mig!
Käre GUD låt mig slippa!
//Emma
Kommentarer
Trackback