Idag på jobbet såg jag att jag hade ett missat samtal från kursledaren, plus ett meddelande på mobilsvar. Jag anade det värsta och jag hade rätt! De andra två kursdeltagarna hade blivit sjuka så kursen blev inställd!! Så TYPISKT!!! Jag ringde upp henne och beklagade, som tur var hade hon insett att jag verkligen behövde hjälp så hon frågade om jag ville ha en privat träff med henne i nästa vecka. Tror ni jag blev överlycklig eller?? =) Så på tisdag ska jag hem till henne själv. 

Nästa kurs planeras inte in förrän tidigast i januari...och så länge kan jag inte vänta! Så ett stort tack till dig S för att du verkligen vill hjälpa lilla mig!

Nu är det säkert många som undrar vad det är som jag behöver hjälp med ;) Och det är anledningen till varför jag funderade på att starta en ny privat blogg. Men nu har jag ändrat mig i den frågan. Jag kommer att ta upp det här eftersom det faktiskt är en del av min vardag, och varför ska jag hymla om det? Det är som det är helt enkelt och jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Men det är där som S kommer in i bilden, jag hoppas att hon kan lära mig att hantera allt detta på bästa möjliga sätt!

För nu är jag trött på att gå runt och vara rädd till och från! Nu får det vara nog!

Och vad det är som skrämmer mig tar jag upp i ett senare inlägg, nu orkar jag inte det.

//Emma